Året är

​2007, och vi är framme vid den fristående fortsättningen, ”Den svåra vägen hem”, av föregående års pjäs ”All vår längtan”. 

Även denna skriven av Tom Wilhelms och regi Göran Sjöholm.

Sommaren 1944 inleder sovjetarmén sin storoffensiv på Karelska näset. Finlands öde står på spel. 

Bröderna Erik och Armas Lassilas kompani befinner sig vid Koskenranta by när ryssarna anfaller. I byn finns också sårade soldater och några sjuksköterske-lottor – bland dem Eriks fästmö Veera. Armas lyckas föra Veera i säkerhet medan Erik tillsammans med en handfull soldater blir kvar för att uppehålla ryssarna.

Följande text fanns i programbladet:
”Den svåra vägen hem” är en fristående uppföljning till fjolårets pjäs, men medan ”All vår längtan” utspelades i sekelskiftet mellan 1800-talet och 1900-talet är handlingen i årets pjäs förlagd till 1940- och 1950-talets Finland. Delvis får vi träffa samma personer som i fjolsommarens produktion – nu väsentligt äldre.

På ett djupare plan handlar ”Den svåra vägen hem” om hur krig, stormaktspolitik och hemska händelser från det förflutna formar människorna – representerade av folket i en fiktiv österbottnisk by.
Det handlar om sorg, tragik, hat och tunga personliga förluster – men också om människans ständiga förmåga att resa sig, om framtidstro, hopp, kärlek och utveckling mot det som småningom skulle bli den finländska välfärdsstaten.

1940- och -50-talet var en politiskt och ekonomiskt osäker och hotfull tid. På det lokalplan – som pjäsen tar fasta på – blir försoning, insikt, solidaritet och sunt bondförnuft villkoren för överlevnad.
För att inte tala om den kärva och jordnära humorn – kanske det bästa av alla livselixir.



Sommaren 2006

var det dags för urpremiär av ”All vår längtan”, en pjäs skriven av Tom Wilhelms och i regi av Göran Sjöholm.

Midsommarafton i en österbottnisk by någon gång i slutet av 1800-talet. I den förtrollande sköna sommarnatten får bondsonen Anders och pigan Katarina utlopp för sin heta längtan och lovar varandra evig kärlek. Men Anders far, Sigvard Pärsson har andra planer.

Han vill att Anders skall gifta sig med Beata, dotter till sågverksägaren Ruben Pass. De båda herrarna Pärsson och Pass är överens om att deras ”arrangemang” vore till nytta för alla parter. Framförallt vore den gemensamma ekonomiska nyttan avsevärd. Pärsson har skog och Pass behöver virke för sin såg till konkurrenskraftigt pris. I gengäld skulle Pärsson få friskt kapital för att utveckla gården. Den fattiga kontoristen Ingvar Mattsson hyser för sin del varma – och inte helt obesvarade – känslor för sågverksägardottern Beata. Prästen och upplysningsmannen Jakob Bränn har egna visioner om framtiden. Han kämpar för att få en skola till byn.

En helt

nyskriven pjäs av Monika Vikström-Jokela bjöd teatern på sommaren 2005, Sofias sommar. Regi Johan Fagerudd.

”Den här sommaren ska alla drömmar gå i uppfyllelse! Mamma Maj-Len ska öppna Hälsobana Nabba! Den har alla chanser att lyckas bättre än hennes morotsfarm ifjol. Pappa Bob ska äntligen bli klar med sitt livs skapelse, sommarkantaten! Den har alla chanser att lyckas bättre än tuppen han skapade här senast. Sune ska äntligen få lata sig, för nu har han ju blivit äventyrsguide. Och Sofia – hon ska bli cool: tjejen som alla beundrar. Som får vara med i gruppen Baby Dolls. Som inte behöver skämmas för sin familj!

Ingen drömmer om att öppna en äventyrsbana. Så hur kan det komma sig att Äventyrsbana Nabba är det enda som ser ut att bli verklighet?”


Nu har vi kommit

till sommaren 2004 och Madicken, den första av teaterns Astrid Lindgren-produktioner. Även detta år var Johan Fagerudd regissör. 

”Madicken heter egentligen Margareta. Men när hon var liten, kallade hon sig själv Madicken. Och fastän hon nu är stor, heter hon fortfarande så. Det är bara, när hon har ställt till någonting och behöver förmanas, som hon kallas Margareta. Ganska ofta kallas hon Margareta. Elisabet får heta Lisabet och behöver sällan förmaningar. Men Madicken har så många befängda infall och tänker sig aldrig för…förrän efteråt. Då ångrar hon sig och är så ledsen. Hon vill så gärna vara snäll och lydig, därför är det synd att det ibland inte vill lyckas. ”Den ungen får sina infall lika fort som en gris blinkar!”, säger Linus-Ida, och det är sant.”

Det var en gång en mus

och den musen hette Klas. Och han blev alltid bjuden när det var stort kalas…

Denna vecka visar vi bilder från Pedersöre Teaters uppsättning år 2003 av Klas Klättermus, boken skriven av Thorbjørn Egner och regissör var Johan Fagerudd.

”När Klas Klättermus sjunger sin visa om hur han bara vill lata sig så säger hans kompis Mårten Skogsmus att den nog var helt fin men inte precis en sång som får en att tänka: I dag ska vi vara flitiga pojkar och samla många nötter. Klas svarar att det är den inte meningen att vara heller utan att det är en fest- och sällskapsvisa som får oss att tänka: I dag ska vi vara skojiga pojkar och sjunga och roa oss och äta många nötter. Det att plocka nötter är en helt annan sak.” 

Sommaren 2002 

var det så dags för ”Pettson och Findus” av Sven Nordqvist och regi Johan Fagerudd. 

En fartfylld föreställning med vimsiga höns, egensinniga mucklor, en stolt tupp, en förbryllad granne, men främst en berättelse om en farbror och hans speciella katt!

Välkomna att följa med även denna vecka i minnenas och nostalgins resa!

Den tredje spelsommaren 2001

gav vi ”Tom Sawyer” av Mark Twain. Regi Tom Wilhelms.

”Alla pojkar av både yngre och äldre årgång har lätt att känna igen sig i Tom Sawyers och Huckleberry Finns värld. Det är en värld där fantasin firar oanade triumfer, där allt är möjligt och livet är en lek. Men vuxenvärlden tränger sig tyvärr på – inte bara i form av tråkiga plikter som skola och arbete. De sorglösa pojkdrömmarna förbyts nämligen plötsligt i blodigt allvar med ond bråd död och ett oundvikligt val mellan det goda och det onda.”

Så skrev Tom Wilhelms i programbladet, en verklighet som existerar lika mycket nu som när Mark Twain skrev sina böcker i slutet av 1800-talet.

Så denna vecka presenterar vi bilder från Tom Sawyer på teaterns instagramkonto samt facebook-sidan. Bilderna är av lika dålig kvalitet som tidigare (ursäkta) men vi måste betänka att detta var långt innan de digitala bildernas tid.
Men först ut är affischen:

affisch_tomsawyer

Den andra nostalgiveckan

går vi in i nu. Nu presenterar vi bilder från ”Pelle Svanslös är lös”, spelades sommaren 2000. Även denna sommar var Tom Wilhelms regissör.
I rollerna såg vi som Pelle Svanslös Kristian Snellman, Måns var Robert Nyberg, Ann-Britt Rantamäki och Maria Smeds var Bill och Bull och Maja Gräddnos spelades av Amanda Audas. Många småkatter och flera större katter fanns också med på scenen.

Följ med på teaterns instagram och facebook-sida för fler bilder, en ny bild för var kväll!

Här presenterar vi hur affischen såg ut:

affisch_pelle

 

Länge till nästa sommar

men som en liten tröst under den kommande vintern så kommer vi att sätta upp på teaterns instagramkonto bilder från alla tidigare produktioner. Välkommen med i 18 veckor framåt att minnas och njuta av härliga pressbilder!

Vi börjar från allra första början med Jeppe på berget från 1999. Regin och bearbetningen stod Tom Wilhelms för och huvudrollen axlade Robi Nyberg.

affisch_jeppeliten

Allt roligt har ett slut

och nu går vi in i den sista spelveckan. Vädret har hittills inte alltid varit på vår sida, men vi kan lugnt säga att vi  har haft många olika sorters väder! Regn, åska och gassande sol, +10 grader och +25, vi spelar i alla slags väder!
Fast sminket rinner och mikrofonerna drunknar, genomvåta kläder, slafsande tassar och slokande öron, spelglädjen finns fortfarande kvar!

Men inkommande vecka lovar vädergudarna att det blir perfekt teaterväder!

Nu återstår endast tre föreställningar, onsdag 20.7 kl 19, fredag 22.7 kl 19 och söndag 24.7 kl 19. Skynda att boka, antingen på bokningstelefonen 050 4131740 må-fr o sö kl 12-13 och 16-17, eller gå in på http://www.pedersoreteater och boka själv på nätet.
Ifall det på bokningskartan ser fullt ut, ring då på telefon för vi sätter ut extra bänkar.

Kom med till Underlandet, en värld som du aldrig tidigare skådat, där all form av logik är spårlöst försvunnen, bebos endast av roliga och tokiga figurer.

13590507_10154308663588485_9092148817181074481_n